8 Juni

Idag har inte varit någon bra dag...

Vet inte om det är för att bröllopet är över, jag har liksom inte något att fokusera på längre.
Mina tankar går oavkortat till Adam.
Går i tankarna igenom vad som hände i höstas.
Det är så många tillfällen som jag aldrig kommer att glömma.

Ett tillfälle är när Adam blivit sjuk, på tisdagen då vi får åka ambulans från Danderyd till Karolinska. När jag ringer pappa och det enda jag får ur mig är:
"-Ni måste komma hit, de tror inte att Adam kommer att överleva så vi måste ha ett dop inom en timme. Skynda er!"
Den kvällen hade vi lite tur, tur att mina föräldrar hinner upp och att Mickes föräldrar, som i vanliga fall bor i norrtälje, just ikväll är hos Mickes bror i Danderyd för att käka middag.
Tur att våra föräldrar får träffa Adam och se att han har drag ifrån oss båda...
Mina läppar, min haka, Mickes panna och Mickes ljusa hår...

Adam kämpade på i två dagar till, tills läkarna säger att det inte finns nåt mer att göra.
Två dagar då vi bodde ihop med våra föräldrar i ett litet rum på sjukhuset, bara för att få vara nära.
Jag och Micke som sov inne hos Adam med alla mackapärer runt omkring som pep och lyste... Våra föräldrar som bara försökte vara nära oss för att ge stöd...

Adam, vår lilla änglason, vi saknar dig oändligt mycket.

Mina tårar faller för dig...