27 augusti

Jag ser inte fram emot hösten.

För ett år sen var jag lyckligt gravid och såg fram emot att få livet förändrat.
Livet är förändrat men inte till det bättre...


I år är vi inte gravida och vi har inget barn.


Det är en konstig situation och jag försöker hela tiden att bete mig normalt för att inte skrämma mina kollegor... när jag blir ledsen smyger jag in på toaletten eller in i arkivet, låter några tårar falla och försöker sen gå tillbaka för att bete mig som en vanlig människa.

Jag förstår inte hur jag ska överleva den här hösten!
Särskilt inte oktober månad...

Ända sen jag kom tillbaka till jobbet i våras så har jag känt mig trygg på jobbet.
Men på grund av vissa saker kommer jag inte att göra det längre.
Kan inte skriva så mycket om det då jag vet att mina kollegor läser detta.

Jag vet att jag kommer att överleva men jag vet inte vilket skick jag kommer att vara i när allt är över...