25 oktober

Imorgon går jag upp till heltid.
Det känns både bra och dåligt...

Det är bra för att det är bra att få rutin på vardagen igen men dåligt just pga av hur arbetssituationen ser ut för tillfället.
Att byta ekonomisystem har verkligen inte varit smärtfritt...
Varje dag man är på jobbet mår man dåligt pga av alla fel som hittas hela tiden.
Jag tycker personligen att hela projektet har skötts dåligt, vi som jobbar dagligen med detta får ingen information utan det stannar nånstans på vägen.
Vill man veta nåt måste man fråga och så borde det inte vara.
Vi har inga rutiner och man vet aldrig hur dagen kommer att se ut när man går till jobbet.

Min kurator tycker inte att jag ska gå upp till heltid men jag måste försöka.
Antingen går det bra eller så går det åt helvete och jag måste sjukskriva mig igen...

Min stressfaktor är verkligen låg nu för tiden...

18 oktober

Det har varit en jobbig helg med många flashbacks...

Jag vet ärligt talat inte var jag ska börja eller sluta.

Allt är ett enda virr varr i hjärnan!

Det är svårt att fatta att det har gått ett helt år!
Vi har sörjt i ett helt år och jag förstår inte hur snabbt tiden har gått.
Vi har visserligen gift oss och varit på bröllopsresa men samtidigt är det så många månader som bara har flytit förbi.
För ett år sen var jag en helt annan person, en utåtriktad tjej som mer än gärna träffade vänner, nu är jag mer inbunden och vill helst bara vara hemma hos Micke, bara vi två.

Idag är det exakt ett år sen som vi fick se vår son för sista gången...

Igår stängde vi av respiratorn och kände honom försvinna och idag åkte vi till Karolinska för att se honom en sista gång...

Han låg i en liten vagga, påklädd och var iskall...

Jag ångrar fortfarande att jag inte tog bilder den här dagen för då hade vi haft bilder där man ser hela hans ansikte utan alla nålar och slangar.
Men just då kändes det helt fel!
Det kändes inte rätt att ta kort på vår lilla son när han var död...

Det är nåt jag alltid kommer att ångra!
Och jag vet inte hur jag ska komma över den känslan..

Kortet ovan är det enda kort vi har på Adam där man ser allt.

Det är kortet som fotografen tog, det är ett jobbigt kort att titta på men man ser iallafall allt. Man ser att han är lik oss...

15 oktober

Klockan var strax efter sju, exakt ett år sen, när vi ringde våra föräldrar och frågade om de kunde ta sig till Karolinska snabbt...

.

Läkarna ville opererera Adam och om vi ville döpa honom måste det ske nu, för de trodde inte han skulle överleva operationen...

.

Efter att ha ringt våra föräldrar vankar vi av och an på sjukhuset och hoppas på att de hinner komma. Läkarna tittar till oss titt som tätt för att se om de kan börja, de står verkligen på tröskeln och vill sätta igång, varje minut är viktig.

.

Som ett mirakel hinner iallafall våra föräldrar komma, dopet kan börja.
.

Man tycker att ett dop ska vara ett glädjande inslag i livet men den här dagen krossade den drömmen.

Det blev ett snabbt dop och sen rusade läkarna iväg med Adam, vi gick ner till tysta rummet (ett slags kapell) för att invänta tills de var klara.

En timme blir till två osv... men till slut får vi reda på att allt har gått bra.

Vår lilla son har överlevt!

Hoppet har återigen kommit tillbaka till oss...

Vi försöker sova ett par timmar, våra föräldrar har fått låna ett rum på neo och jag och Micke "sover" inne hos Adam, bland alla tjutande mackapärer och blinkande ljus...

För att imorgon ta itu med nästa problem...

Men just ikväll tänder vi Adams dopljus och är glada över att han är vår son.

13 oktober

Det tråkigaste när man har valt minneslund är att sakerna man lägger dit försvinner lika fort.

Jag kände ett behov av att åka till lunden idag, mest bara för att prata lite med Adam.
Jag kan ju alltid prata med honom var jag än är men på nåt sätt så känns det som om han är närmare där, som om han hör mig lättare där hans aska är spridd. (lite knäppkaka? ja tack)

Hade väl hoppats lite grann att det vi la dit för knappt två veckor sen skulle vara kvar men icke sa nicke.

Allt var borta förutom stenen...

Så jag tände ett nytt ljus och satte mig på parkbänken och pratade.

Jag vill bara att han ska veta att vi älskar honom över allt annat, att han alltid kommer att vara våran första son och att han alltid kommer att ha en plats i våra hjärtan.

Oavsett vad som händer i framtiden, om/när han får några syskon så kommer Adam alltid att ha en plats i vår familj. Och vi kommer att berätta för hans syskon vem han var, en underbar liten envis kämpare som gav oss både glädje och sorg.

Jag hoppas att han hör mig och tittar ner på oss med glädje och inte avundsjuka.

För vi ville ju verkligen att han skulle stanna hos oss...

Men nu blev det ju inte så...

9 oktober

Dags att skämma bort oss själva å tänka på annat.
Vi har checkat in på Nordic sea hotel å tagit oss till Isbaren, -5 grader å glasen gjorda av is.

7 oktober

Idag är det exakt ett år sen som jag fick hålla min son för första gången!

Jag var jättenervös för att göra honom illa, han var ju så liten, vägde endast 900g och sen blev det ju inte enklare utav att han hade en massa slangar som var lite ivägen...

Vi kunde sitta så i flera timmar. I början var jag jättenervös för att tappa honom men efter ett tag slappnade jag av så mycket att det hände att jag somnade med Adam i famnen.

Det var då som jag var som lyckligast!

3 oktober

Grattis min son!!!

.

Hoppas att du har haft en bra dag och har fått äta tårta och lekt en massa lekar ända tills du stupade till sängs bland molnen idag.

.

Vi har lämnat present i lunden och sjungit för dig samt haft farmor, farfar, mormor och morfar över på tårta.

.

Det var vackert i lunden med höstfärger i träden och fågelkvitter men fruktansvärt jobbigt.

.

Älskar och saknar dig enormt mycket!

2 oktober

En dag kvar...

...en dag kvar tills vår son skulle ha fyllt ett år!

Idag känner jag mig jättestirrig och har svårt att fokusera på jobbet.
Det är tufft när det är jobbigt både på jobbet och hemma.

Man får ingen ro i kroppen var man än befinner sig och vad man än gör.

Vi försöker intala oss att imorrn ska vi vara glada, för det är en bra dag.
Det var ju dagen då Adam kom till oss!
Vi ska fira den med presenter i minneslunden och tårta hemma hos oss.