6 december

Det går långt mellan bloggningarna just nu...

Nästa helg åker iallafall jag och mina tjejer från "Sötälje" på shoppingrunda till Linköping.
Det kräver en hel del ansträngning från min sida, jag vet att jag kommer att få det supermysigt bara jag kommer iväg men det är tufft när man varit så frånvarande ett helt år. Jag trodde aldrig att jag skulle bli en sån "ensamvarg"...

Det var länge sen jag träffade tjejerna, beror mycket på att jag har skapat en mur omkring mig och hellre är hemma än umgås med andra.

I över ett år har jag nu sörjt och ibland känner jag starkt att det är dags att göra ett krafttag och ta tag i mina vänskapsförhålladen. Även om jag vet att de alltid finns där så vet jag inte varit speciellt åtkomlig... Det har jag lite dåligt samvete över. Men jag har inte riktigt klarat av att lyfta på luren och bara säja hej. Det har ju inte hänt så mycket, jag är ju mest hemma, så vad ska jag prata om???

Jag håller på att läsa boken "Mindfulness i vardagen" utav Ola Schenström, på inrådan av vår kurator Catarina. Hon vill att jag ska lära mig att leva i nuet, inte titta bakåt och inte titta framåt, utan bara leva just nu, i detta ögonblick.

Det är faktist svårare än vad det låter.

Hur ofta sitter man inte och planerar för framtiden, hur ofta sitter man inte och dagdrömmer om sånt som varit???

Jag är rädd för framtiden och jag ältar det förflutna.

Jag saknar Adam något fruktansvärt och tänker ofta hur vårt liv skulle ha sett ut. Jag är rädd för att glömma bort honom, rädd att andra glömmer bort honom.

Därför är det svårt för mig att leva i nuet...

Om jag lever i nuet, har Adam då existerat?

Såklart han har det.
Men jag är rädd att han glöms bort i allt som kommer att hända i framtiden...