Vi har haft en fantasisk helg på landet med vackert väder och trevligt sällskap.
Lite för mycket mat och godis bara. :)
Den här veckan försöker jag sysselsätta mig för att jag inte ska tänka på att på fredag är det 6 månader sen vi stängde av Adams respirator.
6 månader sen han fick somna in i min famn...
6 månader...
Vår söta son som vi har väntat så länge på, att känna honom somna in och försvinna iväg, var det jobbigaste jag har varit med om.
Vår söta son med sitt ljusa hår, blåa ögon och sin envisa attityd att försöka stanna kvar hos oss.
Tack Adam för att du försökte, tack för att vi fick träffa dig...
8 år...
8 år sedan
1 kommentar:
Å gumman. Man kommer ihåg när Adam födes men jag hade helt förträngt när han somnade in i din fam.
Jag tror inte att någon kan förstå hur det känndes för er när ni stängde av hans resperator. Man kan bara låta er veta att vi, era vänner och familj kommer att finnas för er.
Det kommer att brinna ett ljus för er underbara ängel Adam på fredag.
Ta hand om er och ge varandra många gossiga och varma kramar.
Jag med många kommer att tänka på er under denna dag.
Älskar dig så mycket min underbara vän.
Lotta
Skicka en kommentar