tisdag 13 januari 2009

13 januari

Jag orkar snart inte rycka upp mig igen... hela tiden kommer det bakslag, sånt som gör att man undrar varför man överhuvud taget går upp på mornarna???

Jag känner mig värdelös som kvinna och jag fattar inte varför Micke är tillsammans med mig.
Det känns hela tiden som om det är mitt fel att vi inte blir en familj...

Det var min kropp som fick en infektion så Adam föddes för tidigt, hade han inte gjort det hade han klarat sig...

Dessutom verkar min kropp ha lagt av. Idag fick vi avbryta min hormonbehandling pga att jag inte producerat några ägg...

Jag orkar inte längre...

4 kommentarer:

Ulle sa...

sötis!!!

vad jobbigt att höra att allt är skit för tillfället, lider med dej/er.

ring när du känner att du orkar prata, finns här för dej. alltid!!

puss och kram U

Brassetjejen sa...

Camilla, du är ingen värdelös kvinna. Tvärtom! Du är en super go vän och Du är en underbar fästmö till Micke. PÅ ALLA SÄTT!

Och det är därför han Älskar dig så innerligt! Och mer i dag för att du bar och födde fram eran underbara son på bästa sätt. Och det är klart att han vill få chansen att få uppleva och dela samma sak igen med dig, då du och din kropp återhämtat sig. Både fysiskt och själsligt!

Lyssna på kroppen och ta dig tid att finna ro!

Och Camilla du orkar, för du vill finnas där för er och eran underbara framtid. Er framtid fylld med kärlek, barn och skratt.

Och Camilla det är okej att RASA IHOP, vi står bakom dig och tar emot dig!

Kramar // Annapanna

Yvonne sa...

Vad ledsen jag blir för er skull! Förstår att allt känns förjäkligt och värdelöst.. Skulle kännt på exakt samma vis..

Tvivla inte på dig som person eller kvinna även om det kanske är lättast att klandra sig själv. Du är en toppen tjej som med all sannolikhet kommer bli gravid igen och föda ert efterlängtade barn. Det är bara en tidsfråga gumman! Men tyvärr är det väl så att kroppen först måste läka även inuti så att den är beredd och klarar av påfrestningen det innebär att bära ett barn. Önskar jag kunde påskynda processen så att tiden gick lite fortare..

Slutligen kan du vara trygg med att Micke vill leva med dig och aldrig har tänkt något annat. Ni passar så bra tillsammans och kommer fortsätta vara lyckliga många år framöver!

Orkar du ringa så finns jag här när du behöver!

P&K, Yvonne

Gabriella sa...

Åååå jag vet precis hur det känns, jag anklaga oxå mig själv flera gånger och gör ibland det fortfarande. Att det var min kropp som gjore att mitt barn dog. Men det är det inte, man ska inte tänka så. Men jag vet det är svårt att låta bli att inte göra det.
Men jag e helt övertygad om att du har gjort allt du kan för att sköta din graviditet så exemplariskt du kan.
Jag vet att detta är ingen tröst för dig, för det finns inte några ord som kan trösta en när man är så nere.
Men vill i alla fall sända dig en stor kram.
Mvh Gabriella - mamma till änglen Marco