fredag 30 januari 2009

30 januari - del 2

Från att ha en skön känsla i kroppen efter drömmen om Adam så har den känslan nu gått över till en otrolig saknad...
Han borde i bara vara i mina drömmar, han borde vara här hos oss...

Jag som för första gången ska ut ikväll med mina kollegor, hur ska jag nu våga dricka alkohol, utan att börja gråta?

3 kommentarer:

Brassetjejen sa...

Camilla, kommer tårarna så kommer dom, och då är det helt ok. Vi står bakom, tröstar och gråter med =)

Vi är beredda, eftersom att alkohol ibland sätter sprätt på ens känslor. Man känner så hiiiiimla mycket då man är bersuad! Så kom till mig, då det trycker på, så gråter vi en skvätt ihop och ingen på stället kommer att förstå någonting =)

Och chansen finns att du kanske kommer få dåligt samvete för att du för en sekund har kul. Men det är du värd och det är inge fel att få koppla av och slå ifrån sig tunga tankar.

Alla vet, att fastän du till och från skrattar och ler så finns din saknad av lille Adam där inom dig.

Jag hoppas på en trevlig och rolig stund ihop med dig och alla andra ikväll!

Kramar annapanna

Adhdmamman sa...

Camilla, du verkar ha ett enormt bra stöd från din vän här ovanför.
Kvällen kommer nog gå bättre än du tror och jag håller med annapanna, ha inte dåligt samvete om du har kul...och gråt om du behöver!

KRAM

Yvonne sa...

Hoppas verkligen att kvällen varit bra. Du behöver denna avkoppling så väl! Skönt också att du har så fina kollegor som bryr sig om och finns där.

Din dröm var så vacker och jag förstår att den bringar dig både värme och smärta. Önskar bara att det gick att lindra det som gör ont!

Puss!

ps. Såg ditt mail nu ikväll och jag återkommer måndag när jag fått ordning på veckan ds.