27 mars

Idag tänkte jag sprida lite positivitism (heter det så?) i min blogg. :)
Är lite less på att bara skriva när jag mår dåligt...

Så här kommer det:

1. Både jag och Micke får tillbaka på skatten, fyra gånger mer än vad vi hade hoppats på.

2. Jag har gått ner 6 utav 10 kilo.

3. Jag kan få på mig mina gamla jeans.

4. Det är vår i luften.

5. Det är fredag!

Så med den positiva inställningen ser jag fram emot helgen då jag imorrn ska till frissan och testa bruduppsättning och sen på söndag återigen träffa sömmerskan.

Så mina vänner, jag önskar er en underbar helg med mycket mys så hörs vi snart igen.

25 mars

Jag förstår verkligen inte hur jag ska stå ut med ovissheten i flera veckor framöver...
Jag försöker sysselsätta mig med allt möjligt men så fort jag får lite tid över kommer tankarna tillbaka.
Jag är så himla rädd att allt ska skita sig igen...

2009 borde få vara vårt år där vi äntligen får plats på räkmackan som glider förbi.

Tiden går alldeles för sakta! *GAAAAAHHHHH*

22 mars

Jag är nervös.

Vi har påbörjat en ny kur med hormoner och jag är livrädd för att det ska bli som förra gången, inga ägg...
Det är en svår balansgång att försöka tänka positivt och att inte hoppas för mycket.
Jag har faktist ingen aning om hur vi går vidare om denna kur misslyckas.
Starkare dos, äggdonation, adoption???
Vi försöker att inte gå händelserna i förväg utan ta problemet när det kommer men det är svårt att låta bli att tänka på det, det är ju min kropp som verkar ha gett upp...

Så om jag försvinner i några veckor, inte svarar på era samtal-sms-mail, ingen fara, jag kommer tillbaka.
Vi måste bara klättra över första hindret för att kunna se framåt.

16 mars

Tänk att det redan är måndag!
Den här helgen har gått så fruktansvärt snabbt.
Det har varit en jätterolig helg men den var över alldeles för snabbt...

I lördags, var jag med Ulle, vi var på Melodifestivalen (vilken skräll, det trodde man aldrig...) och sen gick vi till Cafe Opera. Där kände vi oss som två rådjur på hal is.
Cafe Opera är verkligen inte vårt ställe!
Men eftersom vi var bjudna till VIP-en var vi ju tvungna att gå dit och titta iallafall.
Det var ...hmm... intressant.
Vi fick gratis öl och champagne. Världens största champagne flaska bjöd de på, måste ha varit typ 6 el 7 liter, man var tvungen att ha tvåhandsfattning för att kunna hälla.
Och sen avslutade vi kvällen på Max. Perfekt! :)

Söndagen träffade jag Towe och Annika. Vi skulle ha scrappat men vi pratade alldeles för mycket så det blev inte så mycket av den varan.
Vi kom på att sist vi träffades alla tre var hösten -07.
Det är helt sjukt hur snabbt tiden har gått, 2008 var ett knasigt år...

Men nu är det måndag, en hel vecka tills nästa helg.
Jag har dock en hel del inbokat den här veckan så den kommer nog att gå snabbt.
Jag hoppas på det iallafall...
Jag läääääängtar till helgen då jag ska träffa sömmerskan igen.

Undrar verkligen hur klänningen kommer att se ut???

14 mars

Ulle på Vip-en på cafe opera

14 mars

Melodifestivals final!

11 mars

Jag har en känsla i kroppen, att nåt kommer att överskugga vår bröllopsdag, att nåt kommer att hända som gör att vi inte kommer att kunna njuta av vår dag.

Igår ringde pappa mig och sa att farmor och farfar inte tänkte komma.
Jag vet att de börjar bli gamla men det är ju ändå vår bröllopsdag, de behöver ju inte röra på sig så mycket, pappa skjutsar fram och tillbaka och de behöver bara sitta ner, titta på oss och sen äta middag.
Blev fruktansvärt besviken men pappa sa att han hoppas att de ändrar sig när våren börjar komma.

Jag vill ju ha alla som har en speciell plats i våra hjärtan där och de ingår ju definitivt.
Hoppas verkligen att de ändrar sig...

6 mars

Jag är helt färdig!

Första veckan heltid... det är klart att det har gått bra, man anpassar sig väldigt snabbt men jag är totalt slut.
Jag gillar inte läget men det är såhär det är nu och det finns inget jag kan göra åt saken. *morr,morr*
Det har varit en skitvecka så snart får det ta mig f-n vända till det bättre!

4 mars

Lycka och tillfredställelse är verkligen ett flyktigt inslag i vårat liv...

Thomas, Susannes kille, gick bort igår kväll.
Jag känner inte Thomas jätteväl, har bara träffat honom någon gång.
Men jag känner Susanne, anser att hon är en utav mina närmaste vänner, och att hon ska behöva gå igenom detta är fördjävligt rent ut sagt!
Jag vet hur lycklig Thomas gjorde Susanne och när han fick diagnosen cancer för ett tag sen trodde vi alla att det skulle gå bra...

Varför måste vissa lämna oss alldeles för tidigt?

3 mars

Det är mycke tankar just nu.
Började jobba heltid igår och jag är ganska bitter över det.
Det var ju inte såhär jag skulle spendera våren...

Men jag försöker hålla mig positiv.
Försöker sysselsätta mig med bröllopsplanerna.

En hel del börjar falla på plats och det är väl tur det, det är ju bara tre månader kvar.
Imorrn ska vi titta på ringar. Jag har hittat en jag är intresserad utav så jag ska ta en sista titt innan jag bestämmer mig. Men jag är orolig för att den är för mycket bling-bling för att ha på sig i vardagen...
Kan det bli för mycket bling-bling i en vigselring???

ps vår älskade son skulle ha blivit 5 månader idag... Hoppas att han vet om att han är saknad... ds